Sitter i soffan med mensvärk och rastlöshet cirkulerandes i kroppen. Idag har pappa varit över och hjälpt till att få upp vår skänk, lillebror var här under tiden. Jag var för trött för att helhjärtat ge mig in i någon lek men det blev lite kattgos, chokladbollsbak samt slötittande på "Kung fu Panda" och  "Alla vi barn i Bullerbyn". 

 

Annars då? Jobbar på som vanligt, försöker träna några gånger i veckan. Oroar mig över jobb i sommar eftersom jag (inte alls till min förvåning) inte fick den tjänstgöringsgrad jag önskat. Har därför plockat på mig en massa extraturer och har ingen som helst koll på hur många delade turer jag kommer gå; vill ju liksom kunna leva lite utanför jobbet också.

 

Det är så svårt det där; att prioritera rätt. Hur gör en ens? Eller som när jag träffar mamma och hon frågar hur jag mår, svarar oftast att jag är trött och får - lite sådär anklagande- till svar "DET ÄR DU JU ALLTID". Ja, men är det så konstigt då? Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR mitt jobb. Önskar bara att jag kunde få jobba fullt ut på schema; åtminstone i sommar. Men i slutändan blir det ju säkert bra, så borde antagligen inte oroa mig i onödan. Är ju ganska bra på det tyvärr. 

 

 

                    Bild från Sri Lanka, december 2015 ↓

 

 

 

 

 

 

Alltså. Nu har jag ju inte skrivit här på över två år men orkade verkligen inte med att designa en ny blogg på nouw, segade som bara den. Så denna får duga; min fridfulla lilla bloggis. Jag har ju lovat mig själv att börja skriva dagbok säkert tusen gånger nu. Och det går bra i en dag eller två, eller stundvis när jag inte är hemma. Men överlag så verkar det inte vara någonting för mig - kanske inte ens för min generation. Tyvärr. Med detta sagt så vill jag ju fortfarande dokumentera och minnas (nästan) varenda detalj av det som sker, även om mitt liv just nu är ganska händelselöst i det stora hela. 

 

Det passar ganska bra att börja blogga nu också eftersom jag nyligen införskaffade mig en ny dator första gången på flera år. Känner liksom att jag behöver använda den till något mer än att fördriva tiden med Sims och nätshopping. So here we go! 

 

 

För någon vecka sedan, innan vi skulle köra iväg.
Hon: Hur är det med dig idag då?
Jag: Det är bra med mig!
Jag: Själv då?
Hon: Jodå.
Hon: Det är ändå ingen större idé att klaga eftersom det inte finns en jävel där ute som orkar bryr sig om att lyssna!
Hon: Haha.
Jag: Haha!

Jag (för mig själv i huvudet): HAHAHAHAHAHAH!! HON HAR SÅ HIMLA RÄTT. HAHAHA.

Min lillebror, snart 3 år, tittar på tv.
Jag: Vilket är ditt favoritdjur?
Eric: Pfogle.
Jag: Vad sa du? Fågel?
Eric: Neeeee. Han går där! *pekar på tv:n*
Jag: Jaha. Men vilket djur tycker du mest om?
Eric: Växter. 
Jag: Är växter ditt favoritdjur?
Eric: Aaaa *utan att vända blicken från barnprogrammet*

Jag blev så ledsen när jag läste det här inlägget på Kristians blogg. Eller snarare förtvivlad. Det var som en påminnelse om att livet ofta är så helvetes orättvist. 

En fråga som alltid kommer cirkulera i mitt huvud: Varför är det alltid fina och goda människor som råkar ut för så mycket ont här i livet? Det finns inte någon som helst logik i det. 

Nu får man bara försöka andas normalt igen och hoppas att han har kommit till en plats som är precis så bra som han förtjänar. En plats där han funnit ro. Och så skänker jag en tanke till hans nära och kära, för det är fan inte lätt att mista någon i cancer. 

Hur tragisk och sorlig detta än är så ger det mig på något sätt perspektiv. Och det tror jag är viktigt att ha. Perspektiv.

Var ett tag sedan sist (?). Hade egentligen tänkt försöka skriva här så ofta som möjligt - som en slags dagbok i cyberform. Men jag är inte speciellt bra på att hålla de löften jag ger mig själv.

Skrev faktiskt ett inlägg förra helgen men glömde såklart helt bort att publicera det. Träffade i alla fall Natha förra lördagen över lite raw food glass och när hon åkt kom Amanda till mig för att ha myskväll. Vi spelade spel, åt tacos (standard heh), kollade på ett par dåliga tv-program och hade det allmänt trevligt.


En bild från i somras på Amanda & mig, i brist på annat. 

På söndagen var jag och firade morfar på en restaurang som låg nånstanns runt Kvicksund. De hade fixat god veganmat till mig, fick till och med glass till efterätt! Övningskörde dessutom hela vägen dit och kom därmed upp i 100 för första gången. Gick riktigt bra för en gångs skull. Efter det var jag i stallet hos hjärtat och på kvällen mötte jag upp några från klassen. 

I helgen vet jag inte riktigt vad jag gjort. Haft myskväll härhemma, träffat några vänner, pluggat på tok för lite, varit i stallet och lite så.

Idag då? Vaknade, åt frukost, cyklade till körskolan, tränade att köra på motorväg, fick motorstopp ungefär femtio gånger, hem igen, åt frukost för andra gången, begav mig till skolan, åkte hem, åt middag, sov, powerwalkade, åt igen (alltså.....) och här sitter jag nu och skriver världshistorians tråkigast blogginlägg. Interesting, much? 

De senaste två dagarna har spenderats hemma - mestadels i soffan. Har haft dunderhuvudvärk, känt mig illamående och varit så himla trött, bara. Istället för att ta igen det skolarbete jag missat så har jag kollat på "Suits" (nya beroendet), försökt få lite ordning på rummet och lyssnat på Håkan. 

Fick skjuts ut till stallet av mamma idag. Huvudvärken släppte lite så fort jag fick syn på bästa lurvisen. Åå, vad jag tycker om henne. Red ut (preics som jag gjort varenda gång senaste tiden) och tränade lite galoppfattningar. Snekkja var så himla duktig. 

I detta nu sitter jag med en cola zero (aka mitt livselixir) i handen, två vegoburgare i magen och matematik (+-0) i tankarna. Har verkligen inte lust att plugga men har väl egentligen inget större val. Önskar att jag varit kry nog att följa med Amanda och kolla på fotbollsmatch istället, men icke. 

Idag var jag på Gröna Lund. Det var fint. Jag och syster började med Insane och åkte den två gånger i rad eftersom någon kötid knappt existerade. Sedan fortsatte vi med Eclipse, fritt fall, uppskjutet, flygande mattan, jetline, twister och slänggungorna. Åå, vad jag tycker om slänggungorna. Pastellfärger, vackra målningar och små lampor - bara själva karusellen i sig liknar ett tidlöst sagoslott. Lägg sedan på vinden i håret, sjöutsikten och känslan av att sväva.

Till lunch blev det - till och med för min del - hamburgare. Jag litade på att kassörskan kunde skilja på vegetariskt och veganskt efter att jag uppreppat mig sisådär tre gånger. Det var i varje fall väldigt gott och jag åt upp hela vegomenyn. 

 

Såg den här filmen häromkvällen:

Hade jag höga förväntningar? Jo, pretty much. Tillfredställdes dem? Nej. DE KROSSADES. Filmen var sinnesjukt bra och jag bryr mig inte ett uns om att den fått kritik i form av att den är typiskt svensk eller att Göteborg romantiseras, eller att en av mina favoritkaraktärer beskrivs som falnande ju längre in i filmen man kommer eller att syftet med "Känn ingen sorg" påstås vara luddigt. Jag bryr mig inte heller om att sönderanalysera den som jag annars har en tendens att göra - jag ska låta den vara så gott jag kan. För just i det ögonblicket, i  min hemstads enda biograf, var den precis vad jag behövde och ville ha. Den var fint regisserad och vyer som kläder som miljöer som karaktärer var både vackra och åtråvärda.

 (Jag tycker att det får räcka så & rekommenderar alla som vill se den att se den. På riktigt alltså. SE DEN.)

Cyklade ut till fina tösen idag, två veckor sedan sist. Och precis som alltid försvinner allt annat när jag väl är där. Jag tillåter mig själv att andas ut lite. Inte direkt för att jag kan påstå att mitt liv varit särskilt hektiskt de senaste två månaderna, men jag tror ändå att vi alla behöver andas ut med jämna mellanrum.

Red lite lugnt på en skogsstig och kände mig som hemma. Lätta hovslag mot mjuk mark. Tyglar som skaver lite smått mot händernas bara hud. Har verkligen saknat lurvisen & våra ridturer.

Börjar längta till hösten på riktigt nu. Den småkyliga luften och de fina färgerna, löven som faller. Det är så mycket lättare att känna sig fri i septemberatmosfären.
Sena promenader i mysigt höstväder + rosiga kinder + te i stora koppar = ♥ ♥ ♥

Men än är det sommar och jag ska försöka att verkligen ta vara på lovets sista vecka. Kommer bli en hel del stall för min del, men med största sannolikhet lite annat fint också! ♦

 

Om lite mer än en vecka drar skolan igång igen. Är alltid lika kluven till vad jag tycker om det. Ska förvisso bli skönt att komma in i lite mer vettiga rutiner igen (wait what, sedan när är det vettigt att tvinga sig upp klockan 07.00 fem dagar i veckan?!?) men allt det där andra som följer med ska bli desto mindre roligt. Samma gamla korridorer, tonvis med plugg, onödiga idrottslektioner och gud-vet-vad. 
 
När sommarlovet lider mot sitt slut blir jag på toppen av allt så himla nostalgisk också (vi förbiser från det faktum att jag mer eller mindre alltid är nostalgisk). Tänker tillbaka på tidigare somrar och resor och minnen trots att jag varit iväg lite även denna sommar och i stället borde hålla kvar vid det lite längre och lite mer. Just i denna sekund sitter jag i sängen med The Smiths i öronen medan jag kollar igenom de väldigt många fotona jag tog i England för nästan precis två år sedan. Herres vad jag saknar mitt kära London, måste tillbaka dit snart snart snart. Och herres vad det var fint i Cornwall.