Sitter i soffan med mensvärk och rastlöshet cirkulerandes i kroppen. Idag har pappa varit över och hjälpt till att få upp vår skänk, lillebror var här under tiden. Jag var för trött för att helhjärtat ge mig in i någon lek men det blev lite kattgos, chokladbollsbak samt slötittande på "Kung fu Panda" och  "Alla vi barn i Bullerbyn". 

 

Annars då? Jobbar på som vanligt, försöker träna några gånger i veckan. Oroar mig över jobb i sommar eftersom jag (inte alls till min förvåning) inte fick den tjänstgöringsgrad jag önskat. Har därför plockat på mig en massa extraturer och har ingen som helst koll på hur många delade turer jag kommer gå; vill ju liksom kunna leva lite utanför jobbet också.

 

Det är så svårt det där; att prioritera rätt. Hur gör en ens? Eller som när jag träffar mamma och hon frågar hur jag mår, svarar oftast att jag är trött och får - lite sådär anklagande- till svar "DET ÄR DU JU ALLTID". Ja, men är det så konstigt då? Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR mitt jobb. Önskar bara att jag kunde få jobba fullt ut på schema; åtminstone i sommar. Men i slutändan blir det ju säkert bra, så borde antagligen inte oroa mig i onödan. Är ju ganska bra på det tyvärr. 

 

 

                    Bild från Sri Lanka, december 2015 ↓