Cyklade ut till fina tösen idag, två veckor sedan sist. Och precis som alltid försvinner allt annat när jag väl är där. Jag tillåter mig själv att andas ut lite. Inte direkt för att jag kan påstå att mitt liv varit särskilt hektiskt de senaste två månaderna, men jag tror ändå att vi alla behöver andas ut med jämna mellanrum.

Red lite lugnt på en skogsstig och kände mig som hemma. Lätta hovslag mot mjuk mark. Tyglar som skaver lite smått mot händernas bara hud. Har verkligen saknat lurvisen & våra ridturer.

Börjar längta till hösten på riktigt nu. Den småkyliga luften och de fina färgerna, löven som faller. Det är så mycket lättare att känna sig fri i septemberatmosfären.
Sena promenader i mysigt höstväder + rosiga kinder + te i stora koppar = ♥ ♥ ♥

Men än är det sommar och jag ska försöka att verkligen ta vara på lovets sista vecka. Kommer bli en hel del stall för min del, men med största sannolikhet lite annat fint också! ♦