Idag var jag på Gröna Lund. Det var fint. Jag och syster började med Insane och åkte den två gånger i rad eftersom någon kötid knappt existerade. Sedan fortsatte vi med Eclipse, fritt fall, uppskjutet, flygande mattan, jetline, twister och slänggungorna. Åå, vad jag tycker om slänggungorna. Pastellfärger, vackra målningar och små lampor - bara själva karusellen i sig liknar ett tidlöst sagoslott. Lägg sedan på vinden i håret, sjöutsikten och känslan av att sväva.

Till lunch blev det - till och med för min del - hamburgare. Jag litade på att kassörskan kunde skilja på vegetariskt och veganskt efter att jag uppreppat mig sisådär tre gånger. Det var i varje fall väldigt gott och jag åt upp hela vegomenyn. 

 

Såg den här filmen häromkvällen:

Hade jag höga förväntningar? Jo, pretty much. Tillfredställdes dem? Nej. DE KROSSADES. Filmen var sinnesjukt bra och jag bryr mig inte ett uns om att den fått kritik i form av att den är typiskt svensk eller att Göteborg romantiseras, eller att en av mina favoritkaraktärer beskrivs som falnande ju längre in i filmen man kommer eller att syftet med "Känn ingen sorg" påstås vara luddigt. Jag bryr mig inte heller om att sönderanalysera den som jag annars har en tendens att göra - jag ska låta den vara så gott jag kan. För just i det ögonblicket, i  min hemstads enda biograf, var den precis vad jag behövde och ville ha. Den var fint regisserad och vyer som kläder som miljöer som karaktärer var både vackra och åtråvärda.

 (Jag tycker att det får räcka så & rekommenderar alla som vill se den att se den. På riktigt alltså. SE DEN.)

Cyklade ut till fina tösen idag, två veckor sedan sist. Och precis som alltid försvinner allt annat när jag väl är där. Jag tillåter mig själv att andas ut lite. Inte direkt för att jag kan påstå att mitt liv varit särskilt hektiskt de senaste två månaderna, men jag tror ändå att vi alla behöver andas ut med jämna mellanrum.

Red lite lugnt på en skogsstig och kände mig som hemma. Lätta hovslag mot mjuk mark. Tyglar som skaver lite smått mot händernas bara hud. Har verkligen saknat lurvisen & våra ridturer.

Börjar längta till hösten på riktigt nu. Den småkyliga luften och de fina färgerna, löven som faller. Det är så mycket lättare att känna sig fri i septemberatmosfären.
Sena promenader i mysigt höstväder + rosiga kinder + te i stora koppar = ♥ ♥ ♥

Men än är det sommar och jag ska försöka att verkligen ta vara på lovets sista vecka. Kommer bli en hel del stall för min del, men med största sannolikhet lite annat fint också! ♦

 

Om lite mer än en vecka drar skolan igång igen. Är alltid lika kluven till vad jag tycker om det. Ska förvisso bli skönt att komma in i lite mer vettiga rutiner igen (wait what, sedan när är det vettigt att tvinga sig upp klockan 07.00 fem dagar i veckan?!?) men allt det där andra som följer med ska bli desto mindre roligt. Samma gamla korridorer, tonvis med plugg, onödiga idrottslektioner och gud-vet-vad. 
 
När sommarlovet lider mot sitt slut blir jag på toppen av allt så himla nostalgisk också (vi förbiser från det faktum att jag mer eller mindre alltid är nostalgisk). Tänker tillbaka på tidigare somrar och resor och minnen trots att jag varit iväg lite även denna sommar och i stället borde hålla kvar vid det lite längre och lite mer. Just i denna sekund sitter jag i sängen med The Smiths i öronen medan jag kollar igenom de väldigt många fotona jag tog i England för nästan precis två år sedan. Herres vad jag saknar mitt kära London, måste tillbaka dit snart snart snart. Och herres vad det var fint i Cornwall.